Den här hemsidan använder cookies för att garantera att du får den bästa tänkbara upplevelsen när du besöker webbplatsen. Se vår integritetspolicy för mer information om det här. För att godkänna användningen av icke-essentiella cookies, vänligen klicka "Jag håller med"
AvfärdaJag håller med
Möt Anni berner, töltguide mästare på markarbete
Kärleken till hästarna ledde Anni från sitt hemland Tyskland till Island och Hólar, för att till sist landa i Norrtälje där hon har sitt företag Töltguide och driver anläggningen Österäng tillsammans med sin sambo.
Hur började det?
Som barn hade mina grannar två islandshästar bakom huset och jag var väldigt fascinerad av dessa magiska djur. Jag kommer inte från en traditionell hästfamilj men det fanns alltid djur i hemmet. Under min skolgång spenderade jag mycket tid i stallet, kring hästar och andra hästmänniskor.
Efter studenten påbörjade studier för att bli språklärare, men jag spenderade betydligt mer tid i stallet än på universitet. Därför utbildade jag mig 2012-2014 istället till statligt godkänd beridare i Tyskland. Fokus under utbildningen var mycket på olika slags gångartshästar och deras ridkultur. Jag var faktiskt den första personen som gjorde examinationen på en American Saddelbreed Horse och en Paso Iberoamericano. Men islandshästar hade alltid en väldigt speciell plats I mitt hjärta. Så 2015 bestämde jag mig att göra en “kort” praktik på Island. Som till slut ledde mig till Hólar där jag tåg min kandidatexamen 2019.
Jag försöker alltid titta på hela ekipaget först. Ryttaren, hästen, utrustningen, omgivningen, hur hästen är uppställd och vilken motivation och kommunikation ekipaget har med varandra
Vad är din filosofi?
Första ordet jag tanker på är helhet. Jag försöker alltid att titta på hela ekipaget först. Ryttaren, häst, utrustningen, omgivningen, hur hasten är uppställd och vilken motivation och kommunikation ekipaget har med varandra.
Jag brinner verkligen för mina elever. Det är så kul att kunna följa utvecklingen av ekipaget över en längre period. Jag skulle säga att jag är systematisk i min undervisning och träning. Det ska finnas en plan, ett ABC som eleverna så småningom ska kunna rekonstruera utan mig. Sen är jag öppet för olika vägar beroende på vilken individ jag får träna.
Ofta eller nästan alltid börjar min träning och undervisning från marken, vilket är ett underbart sätt att lära känner hästen och ekipaget. Det ger en chans för ryttaren att tänka efter, se på hästen och öva på koordination utan att “störa” hästen från ryggen. Sen är det också väldigt roligt. Väldigt ofta händer det att jag longerar mina elever. Då kan vi verkligen fokusera på sitsen, andningen och öka kroppsmedvetenheten.
Vad är det för likheter och skillnader mellan Tyskland, Island och Sverige?
Det är svårt att säga. Ridsport i Tyskland är enormt. Där finns mycket stolthet i träning, undervisning och avel. Speciellt i ”storhästvärlden" är det ett respekterat och traditionsfyllt jobb att träna hästar, som präglas av professionalitet och driver utvecklingen av hästsport och hästvälfärden framåt.
Den professionalismen har ”smitit med” in i islandshästvärlden. Jag tycker att i Tyskland finns många duktiga tränare och ridlärare som behandlar och tränar sina hästar som riktiga atleter. Såklart finns många av dom också i Sverige och på Island, dock tror jag den största gruppen som rider islandshästar i Sverige och Tyskland är fritidsryttare. Men i alla tre länderna finns en stor gemenskap kring våra underbara islandshästar.
En unik sak med Island är såklart dom speciella stallområdena. Där finns många stall, olika tränare och hästägare på samma ställe, ofta runt ett stort ridhus och ovalbana, där hästen verkligen är i fokus. Det är så kul att kunna rida ut tillsammans, diskutera hästträning, undervisning och den sista tävlingen. Ett helt unikt sätt att ha häst tycker jag. Men det jag saknar mest i Sverige och Tyskland är möjligheten att kunna träna sina hästar lösa, som t.ex. på en ”hestaferð“ där hästarna springer lösa med eller "rekstur“ en slinga där man driver lösa hästar framför sig. Det är så kul för hästen att röra sig i stor flock, fritt och naturligt. Det är absolut på min önskelista att bygga en ”reksturring” 😊 För mig är Sverige den perfekta blandningen av Tyskland och Island.
Man kan prata flera timmar om skillnaden och likheten mellan länderna. Men den största likheten tycker jag är den enorma kunskapen om hästar, träning, avel, hästhållning och undervisning som finns i alla tre länder. Många duktiga, välutbildade hästmänniskor som driver islandshästvärlden framåt, sprider kunskap, förbättrar välfärden för hästarna och forska vidare. Kul att jag få vara en liten del av denna grupp.
Vad är dina planer för de fem kommande åren?
Jag vill lära mig mer och utveckla verksamheten hemma på vår anläggning Österäng utanför Norrtälje. Just nu bygger vi en lösdrift. Det är underbar att kunna hålla hästarna ute året runt och även ta emot flera hästar. Jag köpte precis min drömhäst, Stimpill frá Hestheimum. Målet är att göra honom starkare och hålla honom pigg och glad och att vi tillsammans kan utvecklas och kanske komma ut på tävlingsbanan.
Mitt långsiktiga mål är att skapa ett hållbart sätt att leva och jobba med hästar. Skapa ett ställe där hästar och människor trivs. Drömmen är att avla och föda upp våra egna hästar en dag 😊
Några snabba fakta om Anni
Bästa hästminne:
Rida ut med grimma, utan sadel i hemma skog i Tyskland på min medryttares häst Skotti
Första ”hestaferð“ på Island
Rida pass första gången på Glæsir frá Sauðárkróki ( jag var kanske 13 år) Och Hannes Diepold som ägte honom och har vunnit många gånger speedpassgrenar med honom på tysk championat
Klara kandidatsexamen med Stimpill frá Hestheimum och ta den emot blåa jackan
Största lärdom - Grundarbete is sexy 😊
Förebild - Gud det finns så många duktiga personer som jag ser upp till. Mette Mannseth, Anton Páll Níelson, Ingrid Klimke…
Bästa råd - Det ska vara roligt att vara med sina hästar! Och för att kunna har roligt behövs förståelse och kunskap om hästens beteende. Läs på, titta på filmer, ta lektioner, gå på clinics och öka din kunskap om hästar. Då kan vi sätta schyssta krav på hästen och utvecklas tillsammans.
